Debattartikel 250903

Snart växer nästan 100 000 barn upp med en förälder i fängelse – men ingen pratar om dem

I dag har ungefär 30 000 barn i Sverige en förälder som sitter i häkte eller fängelse. Det är en låg uppskattning och dessutom en föråldrad siffra – antalet har redan ökat och kommer att öka kraftigt de kommande åren. Regeringen har beslutat att antalet fängelseplatser ska tredubblas: från cirka 9 000 platser i dag till 29 000 år 2034. Det innebär inte bara fler som frihetsberövas, det innebär också tiotusentals fler barn som växer upp med en förälder bakom murar.

Inom tio år riskerar tre gånger så många barn att ha en förälder i fängelse. Ändå talas det nästan inte om den här gruppen, trots att forskningen tydligt visar att barnen påverkas. En studie visar att barn till frihetsberövade föräldrar i genomsnitt löper 37 procent högre risk att själva bli lagförda, få sämre skolresultat, lägre sysselsättning och lägre inkomster i vuxen ålder. Vi på Bufff möter varje dag barnen bakom siffrorna. Vi ser hur de påverkas av oro, skam och ensamhet, ofta i tystnad. En del får inte ens veta varför mamma eller pappa försvann, eftersom det ofta blir tyst i omgivningen. Och det är inte bara barn till frihetsberövade föräldrar som drabbas, utan också syskon till unga som frihetsberövas och andra nära anhöriga.

Konsekvenserna är inte bara mänskliga, de är också samhällsekonomiska. Att hålla en person på anstalt kostar i genomsnitt 3 305 kronor per dygn, det vill säga drygt 1,2 miljoner kronor per år, per intagen. Kriminalitetens direkta kostnader för näringslivet uppskattas till 98 miljarder kronor årligen. Kostnaden för en gängkriminell som är verksam i 10-15 år uppgår till ca 30 miljoner. Idag läggs resurserna framför allt på dem som redan begått brott, inte på barnen och anhöriga som påverkas av vuxnas handlingar och som riskerar att fortsätta brottsspiralen. Förebyggande insatser för barn och unga i anhöriggruppen är inte bara en rättighetsfråga, det är också en investering som kan minska framtida kostnader för samhället.

Trots allt detta finns ingen nationell plan för barn och unga som har en frihetsberövad anhörig. Detta ser vi tydligt i vårt arbete. Barn och unga som lider i tystnad, oavsett om det gäller en förälder, ett syskon eller en annan närstående. Andra länder, som Norge och Nederländerna, har utvecklat särskilda rutiner för att barns behov ska tillgodoses när en anhörig frihetsberövas. I Sverige finns viktiga initiativ och eldsjälar – men ingen övergripande struktur.

Samtidigt råder politisk enighet om att bygga fler fängelser och döma till längre straff. Men ingen pratar om barnen och de anhöriga som blir kvar på utsidan. Om de inte får stöd nu riskerar samhället att skapa konsekvenser som kommer att finnas kvar i generationer, med ökade kostnader, mer utanförskap och större risk för kriminalitet. Det är det verkliga långsiktiga ansvaret vi står inför.

För varje plats som fylls i ett fängelse finns ett barn eller en ung anhörig som riskerar att hamna i skymundan. I dag vet vi inte ens hur många de är eller var de finns. Vi bygger fängelser av betong, men vi bygger inga skyddsnät för barnen och de unga anhöriga.

Barnkonventionen är svensk lag. Den säger att alla barn har rätt till trygghet och samma möjligheter, oavsett om en anhörig är frihetsberövad. Det är dags att leva upp till det. Forskningen är dessutom enig: rätt stöd, i rätt tid, kan förändra barns och ungas framtid.

Vi vet vad som väntar. Frågan är om vi väljer att agera i tid, med rätt resurser och på rätt sätt.

Vi behöver börja med att:

• Räkna barn och unga med frihetsberövade anhöriga – för att veta hur många de är och kunna sätta in insatser där de behövs.
• Ta fram en nationell strategi för att säkerställa att deras behov möts och att förebyggande arbete sker systematiskt.
• Skapa långsiktiga förutsättningar för civilsamhället att fortsätta ge stöd till barn och unga som annars riskerar att hamna mellan stolarna.

Selene Cortes, Generalsekreterare Bufff Sverige