Rädslan och sorgen är allas

Hur stöttar man en 15-åring när hens kompis blivit skjuten i huvudet? Hur skyddar man barnen från en verklighet där det är rysk roulett att gå hem från ens fritidsaktiviteter? Vad svarar man när femtonåringen reflekterar högt över det faktum att man går till skolan en dag men man kanske inte kommer hem?

Det här är Stockholm under de senaste åren. Många säger att det skjuts ”överallt”, och det är en sanning med modifikation. Det skjuts absolut på fler ställen än Stockholm. Men det skjuts extremt mycket i Stockholm.

Vi skulle kunna raljera över det här perspektivet hur mycket som helst. Och kräva insatser från regeringen och fler poliser som syns i lokala centrum. Och visst. Alla insatser är bra insatser. Men tyvärr har det förebyggande arbetet som inte gjorts tidigare nu kommit i kapp oss. Saker har gått för långt.

Det här är i stället en öppen vädjan till de som eventuellt besitter någon form av makt i det som sker just nu. Stop! Sluta! Våra barn växer upp med vapen, hot och möjlig plötslig död. Våra barn. Våra, som i allas. Här är hela samhället ett vi. De barn och unga som drabbas tillhör inte en enskild sida i en möjlig gängkonflikt. Alla sidor drabbas. Även dom som inte ens har valt sida. Kan vi bestämma att barnen är heliga? Att alla barn är heliga?

Den här upptrappningen kanske kommer att ge sidor i gängkonflikter lite övertag då och då, men i slutändan förlorar alla. Och det är vårt förbannade ansvar som vuxna att se till att barnen faktiskt får vara barn. Här är alla vuxna ett kollektiv. Så hjälp oss, ni som driver våldsvågen i Sverige nu. Rädda vårt samhälle och vår framtid. Vill ni duellera, så gör det. Men stoppa den utveckling som sker nu och ta ansvar för att barn inte insocialiseras i kriminella nätverk. För att barn ska få tillåtas växa upp och för att barn ska få vara just barn.

Kanske leder detta absolut ingenstans. Ett skrik i ett vakuum som ingen hör. Och hör någon så kanske den inte ens bryr sig. Men vi kan inte vara tysta när världen brinner. När barn dödar varandra med vapen. Vi kan inte inte skrika. Och det här är ett skrik.

Vi är många ideella aktörer i civilsamhället som dagligen möter barn och unga i olika former av utanförskap eller med olika typer av riskbeteende. Man kan helt enkelt säga att det vi arbetar med varje dag är konsekvenserna av desamma. Allt det som blir kvar efteråt. Förluster. Smärta. Ångest. Hopplöshet. Otrygghet. Och, framför allt, rädslan och sorgen. Och rädslan och sorgen är allas. Den drabbar inte bara ena sidan. Oavsett vem som för tillfället tror att den har övertag kommer livet för barn och unga på alla sidor att få oerhörd påverkan. Ingen önskar det för sitt barn. Oavsett etnicitet eller tillhörighet i kriminella nätverk. Därför är det allas angelägenhet att den upphör. För våra barn och ungdomars skull.

Det räcker.

Freda barn och unga. Låt dem växa upp i en värdig takt. Ta inte ifrån barnen deras barndom.

Selene Cortes, generalsekreterare Bufff Sverige

Stå tillsammans på barnens sida med Bufff och ”Det räcker”.

Bufff Sverige kommer att vara på plats på den nationella samlingen för ett samhälle utan vapenvåld, på 3Arena 31 januari, ”Det räcker”. Hoppas vi ses där! 

Om du vill ha chansen att vinna 2 biljetter till ”Det räcker”, klicka på knappen nedan eller besök vår Instagram eller Facebook sida för att delta! Läs mer om eventet den 31 januari här>>