Trygghet är ingen plats. Det är en känsla. Och alla barn förtjänar den.

Jag växte upp med en otrygghet som satte sig i kroppen. Det som stannat kvar är inte vad som hände, utan hur det kändes, rädslan, skammen, tystnaden.

Jag minns hur kroppen alltid var på vakt. Hur man lär sig att läsa av allt, ansikten, röster, dörrar som stängs. I skolan log jag när andra pratade om sina sommarlov. Jag sa ingenting. Det var enklare än att försöka förklara det ingen förstod.

Det som bar mig var stunderna då någon såg mig. För mig hände det i kampsporten. Min tränare sa: “Du kan bli bäst om du skärper dig.”De orden gav mig riktning.

Efter taekwondon kom filmerna. När Snabba Cash slog igenom tänkte jag ändå: Jag är fortfarande Dragomir. Killen som överlevde.

När en ung kille sa en gång till mig: “Gago, jag trodde jag var körd… men du visade att man kan vända livet.” Då förstod jag vad som spelar roll, att föra vidare fröet av att man är värd att bli sedd.

Det är därför jag stöttar Bufffs julkampanj. Julen förstärker saknad, oro och ensamhet.

Barn med en frihetsberövad familjemedlem bär ofta känslor de inte har ord för.

Bufff ger dem det jag själv saknade: en trygg plats, samtal och vuxna som ser dem.– Dragomir ”Gago” Mrsic

Stöd Bufffs insamling. För att alla barn ska bli sedda.